Telefonen ringde...

Igår morse 04:24 ringde telefonen.... I andra änden så var det kompisen som äger stallet där pållarna bor - "Sover du??" :-) Anledningen till att hon ringde i arla morgonstund var att Ryan var ute på promenad... Han som står i sjukhage och inte får röra på sig!

Jag hoppade i kläderna, och vaknade nog inte riktigt till förrän jag var uppe vid stallet (ca 1½ km bort), väl där så går Ryan i allsköns ro och betar på en av åkrarna. Bussig som han är, blev han jätteglad att matte kom och hälsade på honom... Tack å lov för det, hade i mitt stilla sinne sett en mardrömsbild framför mig där jag jagade honom över de otröskade åkrarna - som det blev nu fick jag sätta på honom grimman utan bekymmer, sedan blev det en stilla gångpromenad tillbaka till en annan HEL hage :-)

Slutet gott, allting gott - så långt... senare på dagen skulle döttrarna pyssla om hästarna - gissa vem som var jättehalt??? Rätt, han som redan var halt och satt på hårda förhållningsorder beträffande hur han får röra sig! Suck...

På kvällningen hjälpte maken till att bygga om den raserade hagen som den fläckiga odågan hade fixat till, när sedan äldsta dottern och jag åkte upp innan läggdags, för att kolla in läget - gissa vem som hade kommit på att man kan klia sig på stolparna så att de ruskar lösa? Rätt igen!! Stööön... Denna gång hann inte Ryan smita, men hade vi kommit 15 minuter senare så hade det varit minst en lös häst på byn!