Merry X-mas

God Jul
önskar
vi i vackra Svärdsjö

Halkigt värre...

Temperaturen utomhus pendlar mellan -10 och -15, snön ligger fast på backen och det skulle kunna vara hur trevligt som helst.... Otroligt men sant så tror jag dessutom att vi kommer att få ha en vit jul detta år, kanske att barnen till och med kan få börja åka slalom detta jullov! Jag håller tummarna för deras skull, för visst var det bättre jullov förr i tiden med massor av snö & bra isar??!!?

När man tittar ut genom fönstret så bestämmer man sig med lätthet, att japp - idag blir det en långpromenad med jycken, sedan så tar jag en sväng med pållen! Klär på mig efter devisen "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", och beger mig utomhus.

Det är då jag upptäcker den krassa verkligheten - det är snorhalt ute! Svish, hjälp!! Var det någon som såg mig??? Vem ligger på grusgången och sprattlar om inte undertecknad... :-) Kopplet i högsta hugg, hunden som stretar och drar i andra änden är en stor anledning till att jag ligger där jag ligger. Attans löptikar! Att dom kan lukta så gott...

Nå väl, väl uppe på benen går det ju ganska bra - om än något stelt. För att vara i 95-års åldern så rör jag mig ganska bra.... :-) Men frågan är hur det kommer att gå med ridningen av den där oskodda tinkern... Det märks på eftermiddagen! ;-)

Änglar i olika skepnader

Att barn har en förmåga att byta humör ganska ofta - nåväl, i ärlighetens namn så har vi vuxna den tendensen också - det är ett sedan tidigare känt faktum. Men att det svänger sååå fort i den yngre generationen ... Ena sekunden världens sötaste och ljuvaste små änglar, nästa sekund... Hu...

Gårdagen innebar pepparkaksbakning i vår familj, nu kan man tycka att i en familj där det finns många produkter avsedda för bakning, så borde det finnas produkter till alla... Det fanns det också, förutom att det var några olika färger. Det ställde till det hela!

Den som skrek högst och längst, med anledning av att hon minsann skulle ha den största kaveln, det var dotter nr 3... När hon sedan inte fick använda samtliga Silikon degunderlag samtidigt, då eskalerade det! Men lika snabbt som hon tände på alla cylindrar, lika snabbt var hon som en solstråle så snart hon fick sin vilja igenom. Här har vi en ung madame som visar tydliga tecken på att vara bortskämd... suck... Hur hennes pepparkakor i slutänden blev, nja... något annorlunda - men det var inget fel på smaken! :-)

Dotter nr 1 var den som fick till de "snyggaste" pepparkakorna och mellandottern, hon lekte med formgivningen av sina bakverk ;-)

Men alla höll sams, när vi testade att koka knäck på krämig kokosmjölk istället för Oatly Imat. ( Självklart så hade riktig grädde varit godast, men vad gör man då ingen tål mjölkprotein??? ) Knäcken blev ljuvligt god!! Hur vi gjorde? Enkelt; 1 dl krämig kokosmjölk, 1 dl strösocker, 1 dl sirap. In i mikron i MicroPluskannan i ca 6 minuter (tills det klarade kulprovet). Hällde upp det i formar & sen lät vi det stelna. Mmm... :-) Idag måste vi koka mer...

Hm.. Vad är det där??

På väg norrut på jobb, regnet öser ner och skogen är totalt kolsvart vilket gör att vägbanan är mer en gissningslek än trygg körning. Det som för några dagar sedan var en underbar vinterväg har i ett nafs förvandlats till en jobbig skogsväg...

Så plötsligt, ett rött sken framför mig! Hjälp vad är det där, tur att jag redan kör i snigelfart (eller åtminstone ganska sakta....), mitt i vägen står en polis! I Svabensverk av alla ställen på denna jord! Vinkas in på sidan av vägen och slår av bilen, fram med körkortet medans jag med andan i halsen kollar säkerhetsbältet (som alltid sitter på -tack å lov!). Undrar i mitt stilla sinne varför man -även om man vet med sig att man inte har gjort något fel - alltid har sådan respekt för folk i uniform... Jag är övertygad om att jag inte är ensam om denna känsla :-)

Nå väl, fram till bilen kliver en yngling medans hans kollega står ett par steg bort, jag halar fram mitt körkort & inväntar domen... Killen flinar och säger på bredaste Bollnäs mål "-Här var man visst beredd!". YES! Snabbt som attan återgår jag till min forna dialekt & sen går denna poliskontroll med en rasande fart, blåser glatt i den där makapären medans poliskillen pladdrar på om väglaget uppöver, och att jag ska fortsätta köra försiktigt. Tittar lite försiktigt på dessa två Bollnäs ynglingar, och tänker att visst är dom bekant - men från var???

Några mil längre bort på vägen kommer jag på det med ett stön och enkelt konstaterande om att tiden går - anledningen till att jag kände igen dem, var att jag känner deras föräldrar! Förr kände man igen folk för den som de var, nu för tiden så känner man igen folk tackvare att man känner deras föräldrar...