Temperaturen utomhus pendlar mellan -10 och -15, snön ligger fast på backen och det skulle kunna vara hur trevligt som helst.... Otroligt men sant så tror jag dessutom att vi kommer att få ha en vit jul detta år, kanske att barnen till och med kan få börja åka slalom detta jullov! Jag håller tummarna för deras skull, för visst var det bättre jullov förr i tiden med massor av snö & bra isar??!!?
När man tittar ut genom fönstret så bestämmer man sig med lätthet, att japp - idag blir det en långpromenad med jycken, sedan så tar jag en sväng med pållen! Klär på mig efter devisen "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", och beger mig utomhus.
Det är då jag upptäcker den krassa verkligheten - det är snorhalt ute! Svish, hjälp!! Var det någon som såg mig??? Vem ligger på grusgången och sprattlar om inte undertecknad... :-) Kopplet i högsta hugg, hunden som stretar och drar i andra änden är en stor anledning till att jag ligger där jag ligger. Attans löptikar! Att dom kan lukta så gott...
Nå väl, väl uppe på benen går det ju ganska bra - om än något stelt. För att vara i 95-års åldern så rör jag mig ganska bra.... :-) Men frågan är hur det kommer att gå med ridningen av den där oskodda tinkern... Det märks på eftermiddagen! ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har man ramlat på sin egen gård så skyndar man sig upp yr i huvudet och funderar alltid var det någon som såg mig !!! Varför gör man alltid så? Är det halt så är det och det är inte pinsamt att ramla, sådant bara händer, tyvärr!
Hoppas att det gick bra för dig ändå trots vurpan.
Det var bara självkänslan som fick sig en törn ;-) så jag överlever! Men nog är man fjantig som tittar sig omkring... :-)
Skicka en kommentar